Plötsligt hände det, som man brukar säga... Sent på lördags kväll satt Mamma och jag i mitt rum, vi bestämde oss för att ta upp luren och ringa, ringa till den bortglömda systern. Camilla heter hon och är min halv syster, det var nog det ända jag visste om henne.
........Efter några få signaler svara hon med en förvirrad och svag röst. Hon visste nämligen inte vem jag var, förren mamma tog hastigt tag i telefonluren från mina händer och börja tala med henne själv. Hon kände direkt igen mamma röst och blev väldigt chockad över att vi hade ringt, men även glad att vi till sist tog kontakt. Hon var väldig enig över att få träffa oss alla, så därför bestämde vi oss för att träffas dagen efter.
........Efter några få signaler svara hon med en förvirrad och svag röst. Hon visste nämligen inte vem jag var, förren mamma tog hastigt tag i telefonluren från mina händer och börja tala med henne själv. Hon kände direkt igen mamma röst och blev väldigt chockad över att vi hade ringt, men även glad att vi till sist tog kontakt. Hon var väldig enig över att få träffa oss alla, så därför bestämde vi oss för att träffas dagen efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar